Bamse sviker de svaga?

Migrationsverket har gett ut en serietidning tillsammans med Egmont, som riktar sig till asylsökande barn och ska förklara för barn hur det går till att söka asyl. Nu har tidningen fått skarp kritik från en massa håll.
Jag har inte själv läst tidningen, men vad förlaget gått ut med så handlar den om två familjer; en kaninfamilj som får uppehållstillstånd eftersom deras land blivit invaderat av krokodiler och grävlingfamiljen som får avslag på sin asylansökan eftersom de "endast" är en utsatt minoritet.
Den familj som bli utvisad har ett lycklig slut med en familj som möts på flygplatsen av släkt och vänner. Föräldrarna får jobb så fort de kommer till hemlandet. I verkligheten ser det ju dock sällan ut såhär. Inte många som söker asyl trampar bara in i det gammla hemlandet och lever lyckligt. Det finns ju en anledning till att familjen flydde från första början. Att asylsökande familjer, ensamstående och barn gömmer sig på grund av sin enorma skräck att utvisas, tas inte upp av Bamse. Minst av allt nämns riskerna med död, tortyr eller förföljelse som fortsätter för många.
Tidningen tar inte upp barnens rädsla för att åka hem, eller några negativa känslor om det överhuvudtaget.

Att det stormas så mycket kring den här tidningen kan jag tänka mig beror på ett antal saker. Utvisning av barn är något vi läser om i dagstidningar dagligen. Vi får artiklar efter artiklar som berättar hemska levnadsöden för oss, och det händer gång på gång. Barn som är traumatiserade, självmordsbenägna, apatiska. Men de skickas här ifrån ändå. Barn som skiljs från sina föräldrar. Barn som levt hela sina liv här i Sverige, men blir utvisade ändå. Men inget av det här tas med i Bamse tidningen, det visas inga orättvisor. Om en familj kunde åka tillbaks till sitt land, och bara huxflux skaffa ett jobb och leva lyckliga så har de ju ingen anledning att söka asyl. Jag tror inte alls att de familjerna som gömmer sig runt om i vårt land på grund av skräck för att dödas. bara kan "åka hem igen". Att leva som asylsökande är inget man gör för att det är roligt. Det är en traumatisk upplevlse, speciellt för barn. 
Alla myndighetspersoner som barnen träffar i Bamsetidningen är helt professionella, men det stämmer ju inte riktigt heller in med verkligheten. Även om jag tror att vi alla önskar att det vore så.

Svenska migrationsverket skickar barn till orättvisor, förföljelse och hot mot sina liv. ”Även om jag är stark kan jag inte lösa alla problem” säger världens starkaste björn och rycker på axlarna. & det är precis det här som jag ser som ett stort problem i vårt samhälle. Ingen tar på sig ansvaret. Likgiltigheten är total.